torsdag 24 november 2011

Spänningen.

Ni vet när det är så där spänt mellan några personer så man verkligen känner att det trycker. Så att man nästan måste skära en lucka med kniv i luften för att få luft.
Så har det varit sen det tog slut mellan mig och mitt x (namn tänker jag inte säga, jag får säga de, men gör de inte pga av privata skäl).
Han lovade att allt skulle vara som vanligt, vi skulle fortsätta vara kompisar och låtsas som om att inget hade hänt.
Men hur lätt är det egentligen när man blir dumpad av någon man älskar, VIA SMS trots att man ses 5 dagar i veckan. Hur lätt är de då att låtsas som om att inget har hänt?
Jag vet, det är inte lätt alls.
Jag minns jätte tydligt. Varje gång jag såg han börja jag gråta.. Det tog slut den 11 September. På kvällen, jag grät mig till sömns, vaknade på natten av att jag drömt om honom och grät igen. Sov bara några timmar den natten. I flera månader efter, bröt jag ihop varenda gång jag såg honom. Dagen efter de tagit slut, så gick jag till skolan iaf. Såg han på morgonen, brunt hår, hans underbart fina ögon. Det kändes som om att han va finare än någonsin. Jag skrev till honom på en so lektion 'Kommer det någonsin bli vi igen..?'
Svaret jag fick var detta.

Jag slängde mobilen i bordet & rusade ut, vad Susanna sa senare så kolla hon på telefonen & sen sprang hon efter mig. Aldrig någonsin har jag varit gladare att ha henne vid min sida än just den dagen. 
Några andra som sett mig bryta ihop över honom är Jennifer, Sandra, Matilda, Frida, Elias & många mer. Men de e dom som stöttat mig mest. 
Jag känner fortfarande samma, att det e skit svårt att kolla på honom..
Va på torsbo me Matilda idag och då va han där. Satt & kolla på film.. Och jag & Matilda gjorde de me, sen    så började han jävlas med mig & jag låtsades att jag inte brydde mig, men det gjorde jag. Mer än 1 gång så sa jag till Matilda, 'Jag börjar snart gråta..' Det va riktigt nära en gång.. men jag höll tillbaka.. 
Jag tänkte 'Har jag hållt inne skiten såhär länge ska jag inte börja gråta nu, mitt framför han' 
Jag höll inne de, men allt kom nu när jag kom hem... Därav anledningen till att jag skriver detta.. Får man inte ut sina känslor kan man inte bli av med dom heller. 
Så bli inte sur på mig för att jag skriver detta.. Jag gör det för min egna skull, inte för eran. 
Ert val om ni läser detta eller inte. Som sagt, jag skriver detta för min egna skull, inte eran.. 

Har messat med han lite till & ifrån idag, allt är mke bättre mellan oss, vi är kompisar, det är inte alls lika spänt. Vi kan skämta oså som vi gjorde innan det fanns något 'vi'. 
Fast jag har nog sumpat det nu. Alltså att det är bra mellan oss igen...
'Hate that i love you so..'
'.....<3'
':'(<3' 

FUCK ! 

Miss the time ♥

De här 2 låtarna lyssnade jag på dygnet runt, & gör fortfarande. 





Älskar denna ♥


Tog denna låten från en killkompis mobil för jag tänkte 'Detta får mig att tänka på annat för de e verkligen inte min musiksmak.' Men nu har den blivit en drog.
'Nu e de bara så många minnen kvar, du va så underbar så jävla fin. Nu är det slut & de finns inget kvar, nu finns bara jag, va de dej eller mig de va fel på?'
De e min favorit bit i texten.. ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar